Ett återbesök...

Idag har vi haft ett besök på sjukhuset inbokad.
Var väldigt missnöjde med det senaste besöket där vi fick träffa en annan läkare då våran hade semester så jag bokade ett till till idag.

kl 9 var vi där för att träffa Pia. Som vanligt tog det lite tid innan hon dök upp. Under tiden kom Anna en vet-student som har kollat Misha, vägd henne, lyssnat på hjärtat kollat lite allmänt.
Sen kom Pia. Som vanligt har hon varit extremt noggrann. Undersökningen tog sin lilla tid, men det är det värt, var ju ledig idag så jag hade inte bråttom nånstans.
Var ganska lugn under tiden och försökte att ta i alla information. Pia tyckte att Misha var lite överansträngd i lederna. Hon tyckte också att vi ska ta det lite lugnare med promenaderna och skippa långlinan ett tag. Jaha, då gör vi så. Nöjd och lugn var jag då resten såg bra ur enligt henne, hunden har byggt fina muskler och allt såg hyfsad bra ut, ja - förutom det att hon var lite spänd.
Tyckte det var lite konstigt då vi tog det väldigt lugnt ju, var orolig att det ska bi tvärtom - att vi måste gå mer, men nej.


Och precis när vi ska lämna rummet säger vet-studenten att hon vill att vi ska kolla på Mishas vulva en gång till innan vi går. Ok tänkte jag, hon har ju precis slutat löpa sitt första löp så det är väl lika bra att dem tar ett titt.
Vet inte, men jag har en sån jäkla otur. Efter dem har undersökt henne säger Pia att hon vill göra ultraljud på henne omedelbart, redan idag. Hon misstänkte livmoderinflammation. Kunde inte tro mina egna öron. Livmoderinflammation???? NU???!?!??!?!?!?

 Vi fick tid till en ultraljud undersökning. KL var 13:15 och vi skulle återkomma kl 14:20.

 Det blev liksom för mycket för mig redan då. Tog Misha och åkte hem med henne. En snabb kaffe hemma, samla mig för att 30 min senare åka tillbaka till sjukhuset.
På vägen in träffade vi Sara från rehab, hon visste redan vad som har hänt och var väldigt ledsen.

Stannade och pratade med henen en kort stund för att sen skynda mig vidare till dem avlägsna delar  av sjukhuset där röntgen och stordjursavdelningen finns.
Anna väntade redan på oss.
Vi har suttit i detta rum en gång innan, men var inte mindre rädd för det.
 Misha var så lugn och snäll hela tiden, inte ett enda ljud från henne.
Sen kom sjuksköterska för att hämta henne. Jag fick tyvärr inte följa med in. Det hemska med det var att hon skulle inte få något lugnande utan vara klarvaken under undersökningen, anledningen var att det var brådskande och dem ville få resultat så fort som möjligt.
Herregud, hur ska man lägga en så unghund på ryggen i ett mörkt rum? sedan raka hundens mage och utföra undersökningen där hon ska ligga still hela tiden? hur?
jaja, gick ut till stora väntehallen där ett äldre par bjöd på en koppa kaffe. Tack.
hann sätta ner mig och såg en springande Anna... "hon klarar inte det..." - tänkte jag. Men nej! hon kom för att hämta mig! jag fick vara med! :)
Det har gått mycket bra, Misha låg på ryggen, dem rakade hennes lilla mage och sedan gjorde ultraljudet. Var så stolt över henne. Jag som inte trodde att hon skulle klara det. Så duktig!

Ett par timmar senare (fortfarande kvar på sjukhuset) fick vi beskedet...vi måste akutoperera på måndag. Kände allting börjar snurra. Orkar inte. Eller gör jag det? Jag måste ju!
Saknar ord....ett ord - orättvissa.