Jag orkar verkligen inte mer...snart bryter jag ihop på riktigt.
Man kan ju inte gråta på vartenda "promenad". Är arg, riktigt förbannad!
Känns som att jag försöker åstadkomma det omöjliga!
7 månader sen vi fick diagnosen! 7 månader med 5 minuter långa promenader! 7 månader med stress, tårar, 0 på kontot och vad får man för det?
ja, inte så mycket för man vet ju inte om hon någonsin kommer att bli bra. Ibland funderar jag om jag har fattat rätt beslut...om min hund inte ska få vara hund inom ett år - tar jag bort henne.
Det verkar vara en jättejobbig tid för er nu. Men, man måste blicka framåt och se de små ljuspunkterna. Du har världens sötaste, goaste, underbaraste vovve. Jag har försökt att läsa hela din blogg, men tyvärr missar jag vissa avsnitt. Vad var det som hände med hennes ben?
SvaraRaderaLivmoderinflammationen är väl väldigt vanligt på golden tror jag, Emma har också haft problem på sina tre första löp, det är därför som vi skall kastrera henne innan nästa löp så det inte skall behöva bli akut.
Våran Emma och din Misha verkar vara så lika i personlighet, vissa bilder är precis som om det var Emma med hennes ansiktsuttryck.
Lika keliga, sömniga, busiga, gillar att tugga på pinnarna och bära på pinnar etc etc.
Jag hoppas innerligt att allt reder upp sig för både dig och Misha. De första åren verkar vara då när det händer mest med den, Emma har tex haft toncilit 4-5 gånger men efter hästkurer av penecilin har hon blivit helt bra från det. Utslag, det får hon lite då och då, vet inte vad det beror på, men baddar vi med Alsollösning och sätter på potatismjöl så hjälper det. Jag tror våra "vita" goldens har känsligare hud (bara en teori).
Jag hoppas du känner dig lite gladare i dag och att Misha kan lugna sig lite på promenaderna. De har så mycket spring i sig i den åldern. Emma också, häromdagen fick hon sitt sedvanliga "goldenfnatt" i trädgården (springer så fort hon kan, runt runt, och hon kom i full karriär runt poolen och törnade i två stenplattstravar med bog och höft, men som tur var blev det inget av det, hon blev bara grön på dessa ställena (mossa på plattorna)
Nu är det helg ! Passa på att mysa riktigt och laga något riktigt mumsigt till mat och krama Misha !
Tänker så himla mycket på dig och Misha, är så orolig för henne =( Hoppas de blir bättre för er snart, vi håller alla tummar och tassar! När jag läser om hur ni har de så blir jag lite orolig för Mika eftersom hon har haltat två gånger, har förvisso gått över på en dag, men iaf. Är så jäkla rädd för att hon ska få nånting liknande din Misha har och jag tror verkligen inte att Mika skulle hantera det lika bra som din sötis. Hon har fått springa lös åtminstone lite varje dag i 1½ år, hon kan inte gå bra i koppel pga de, om de skulle komma en dag där hon endast fick gå 5 min´s koppel promenad så skulle hon flippa! Jag förstår hur jobbigt de är när ens hund inte mår bra och man märker små/inga framsteg men försök se framåt och hoppas på att i framtiden så kan hon vara hund, kanske inte hoppa hela tiden, men åtminstone kunna gå längre prommisar, hört vissa som har en hund med artros och den hunden kunde springa av sig ordentligt, även leka med andra hundar, de va då med hundar dom kände och dom lärde hunden att leka lugnt, blev de för "våldsamt" så avbröt dom leken. Det finns hopp! Som jag skrev i början, de tåls att skrivas igen; tänker på er hela tiden.. Jag lider så otroligt mycket med er. Massa styrkekramar till dig och Misha från Malin, Mika och Cirpa
SvaraRaderahej Malin!
RaderaDu anar inte hur mycket det betyder för mig. Tack för att Du tänker på oss och håller tummarna!
Jag vet att det finns hopp, det bara blev för mycket, sen kom beskedet om att man måste kastrera också. Men nu är det bra, Hon mår riktigt bra den lilla kämpe. Jag är jätte förkyld, men hon sitter här och tar hand om mig =)
Kramar till Er!
Hej igen !
SvaraRaderaHoppas det går åt rätt håll nu med Misha.
Nu har jag kunnat läsa om vad som har hänt med henne. Trodde inte en så liten (ung) hund kunde få detta. Hur är det med hennes syskon? Har de också besvär eller bara stackars Misha?
Kram till er alla !
Hoppas allt gick bra med stygnborttagningen på Misha.
SvaraRaderaTänker på er....
Hej Karin!
Raderaförlåt jag inte svarade, mådde verkligen inte bra, sen kom en mega förkylning också. Nu mår jag bättre både i kroppen och själen. Tack för att Du tänker på oss, nu när Du vet vad vi har gått igenom är det kanske lättare att förstå att jag inte bröt ihop pga hennes kastration endast. En kastration var den enklaste av alla ingrepp hon har varit med om. Hon var pigg och glad redan 2 dagar efter hon kommit hem. Vi har tagit bort stygnen i måndags (på hennes födelsedag). Jag tplkar detta som ett helt nytt start :) är starkare nu och ska kämpa för min lilla vän.
Kram på Er!