Misha är hemma igen!!!!

Misha och hennes livs största kärlek -husse!


Igår har det varit den jobbigaste dagen hittills, då vi inte fick ta våra lilla tös hem efter operationen.
Satt i soffan, kollade på en massa hundbloggar, bilder och roliga filmer på internet tillsammans med Tobbe. Det kändes vääääldigt tomt och tyst, tråkigt här inne. Vi gick på en kvälls promenad, drack ett glas vin och pratade om hur vårt liv skulle se ut utan  Misha. Det hade garanterat varit lättare, bättre ekonomiskt osv...men otroligt tomt och tråkigt :P Hon är det bästa som har hänt oss, vi har vuxit så otroligt mycket tack vore henne, även som ett par, när man tänker på dem olika kritiska moment man fick ta sig igenom.

Idag däremot fick vi vår lilla tjej tillbaka! Nu är hon hemma.
Klockan 11 på förmiddagen åkte jag till skolan på ett introduktions möte för "dem nya". Den 4:e juni ska jag nämligen börja läsa en matte kurs på distans.

Efter mötet ringde jag sjukhuset för att kolla när vi kan komma och hämta henne, men efter långa tel köer och 2 avbrutna samtal har vi bestämt att vi åker ditt istället. Vi bor ju 3 min från sjukhuset (SKÖNT) så vi åkte dit direkt efter jag hade kommit hem från skolan.


Vi fick vänta där en kort stund, sen fått träffa en veterinär som hade goda nyheter, Misha var pigg och glad när hon kom in i rummet. bandaget var redan borttaget, bara smärtlindrande plåstret ska sitta kvar fram till den 24:e maj. Så fort hon såg oss började studsa och hoppa av glädje -  super svårt att lugna ner henne men det gick till slut, hon ska ju inte hoppa!!!
 Så lycklig hon såg ut. Mina ben skakades, var så glad av att få se min underbaraste vovve igen. Att se att hon står där, på alla 4 ben, och är så glad.  Husse fick vänta medans jag gick till apoteket för att köpa en ny flaska Metacam och ...betala räkningen. *här tänker jag inte kommentera summan ens*

Istället för att ta taxi hem som vi gjorde efter den första operationen, åkte vi hem med buss :)
Allt känns mycket mindre dramatiskt än första gången, kanske för hon stannade så mycket längre på sjukhuset. Hon har inte haft problem med magen, och husse fick plocka upp den första överraskningen när jag var på apoteket- tydligen så såg det "bra ut" ;)



Nu ligger hon här bredvid mig på golvet, mät och glad. Har gett henne lugnande så hon kan sova lite. Annars skulle hon bara gå runt - det får hon vänta med. Så nu blir det några timmars sömn för min lilla.

Dem bästa sakerna i mitt liv

smärtlindrande plåster, Misha fick ett litet hjärta där :) TACK!

 

 ***

                                                                          

Wczorajszy dzien byl najgorszy ze wszystkich jak dotad. Misia musiala zostac w szpitalu na cala noc. Siedzielismy na kanapie, ogladajac mnostwo zdjec, blogow i roznych smiesznych filmow o pieskach. Atmosfera byla dziwna bardzo, tak cichutko i pusto. W koncu poszlismy na spacer po lesie bo nie dalo sie tam siedziec, wszedzie leza zabawki Misi no i skarpetek nikt nie ukradl nam dzisiaj :(
Po spacerze  nalalismy sobie po lampce wina i zaczelismy rozmyslac jakby to bylo gdyby jej naprawde nie bylo w naszym zyciu. Wiecej swobody, mniej problemow i zamartwiania sie no i ekonimicznie duzo latwiej, ALE jaka ogromna dawka radosci i milosci by nas ominela!!! Doszlismy tez do innego wniosku, a mianowicie ze jako para dojzelismy duzo szybciej, te wszytskie trudne chwile i to ze naprawde jest ktos kto zrobi dla ciebie wszytsko i zawsze bedzie cie wspierac.  Misia nauczyla nas bardzo duzo, w bardzo krotkim czasie.


No, ale za to dzis wreszcie moglismy pojechac do szpitala i odebrac nasz skarb. Juz jest w domku.
O 11 przed poludniem pojechalam na spotkanie w szkole, na matematyke sie zapisalam zeby moc napisac egzamin na uczelnie, to zwiekszy moje szanse dostania sie na ten kierunek ktory chce.
Wiec przez 6 tygodni bedzie szybki kurs mojego ulllubionego przedmiotu hehe.


Po spotkaniu w szkole zadzwonilam do szpitala zeby zapytac o ktorej mozemy psiaka odebrac, po dlugim czekaniu w kolejce telefonicznej i 2 przerwanych polaczeniach, wkurzylam sie i postanowilam ze pojade i z nimi na miejscu porozmawiam. Na cale szczescie mieszkamy 3 minutki od szpitala wiec po chwili bylismy tam.


Po krotkim czekaniu wreszcie moglismy wejsc na chirurgie i spotkac veterynarza prowadzacego. Operacja przebiegla pomyslnie i po krotkiej rozmowie, instrukcjach i komentarzach moglismy wreszcie zobaczyc aniolka naszego. Jaka ogromna radocha jak nas tylko zobaczyla...troszke zla byla jak ja zostawilismy podobno, ale teraz nie mialo toznaczenia bo w koncu pani przyszla pieska do domku zabrac :) podziekowalismy za pomoc. 
tobias wyszedl z Misia na zewnatrz a ja poszlam do apteki szpitalnej kupic leki i pozniej spowrotem do recepcji zaplacic rachunek i tutaj nie bedzie dokladnej sumy podanej , ale ja pierwszy raz ze stolka spadlam wiec tym razem szoku nie bylo az takiego haha moge zdradzic ze kila ladnych tysiecy zlotych w kazdym razie impreza kosztowala...tak WIEM -  psy sa drogie.


Tym razem obylo sie bez taksowek i niepotrzebnych dramatow. Do domku pojechalismy autobusem, Tobias mial zaszczyt niesienia 26 kilowego szczeniakaz przystanku.
Po przyjezdzie do domu, dostala dawke srodku uspokajajacego, jedzonko i chyba 3 litry wody wypila. Teraz lezy tu sobie obok i slodko chrapie.